Un fossé de velours assombri
rampe à mes côtés
sans se mirer.
Les seules à briller
sont ces fleurs jaunes.
Mon ombre me porte
comme un violon
dans sa boîte noire.
Tout ce que je voudrais dire
reluit hors de portée
comme l’argenterie
chez l’usurier.
*
April Och Tystnad
Våren ligger öde
Det sammetsmörka diket
krälar vid min sida
utan spegelbilder.
Det enda som lyser
är gula blommor.
Jag bärs i min skugga
som en fiol
i sin svarta låda.
Det enda jag vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånaren.
*
April and Silence
Spring lies abandoned.
A ditch the color of dark violet
moves alongside me
giving no images back.
The only thing that shines
are some yellow flowers.
I am carried inside
my own shadow like a violin
in its black case.
The only thing I want to say
hovers just out of reach
like the family silver
at the pawnbroker’s.
***
Tomas Tranströmer (1931-2015) – Funeste gondole (Sorgegondolen, 1996) – Baltiques (Poésie/Gallimard) – Traduit du suédois par Jacques Outin – The Half-Finished Heaven