Une fureur silencieuse griffonne dans le mur.
Arbres fruitiers en fleur, et l’appel du coucou.
C’est la narcose du printemps. Mais la fureur silencieuse
dessine à rebours ses slogans dans le garage.
Nous voyons tout et rien mais pointés comme des périscopes
que manipule le timide équipage de l’enfer.
C’est la guerre des minutes. Un soleil torride
domine l’hôpital, parking de la douleur.
Nous autres clous vivants enfoncés dans la masse !
Un jour, nous nous détacherons de tout.
Nous sentirons le vent de la mort sous nos ailes
et deviendrons plus doux et plus fous qu’aujourd’hui.
*
Det tysta raseriet klottrar på väggen inåt.
Fruktträd i blom, göken ropar.
Det är vårens narkos. Men det tysta raseriet
målar sina slagord baklänges i garagen.
Vi ser allt och ingenting, men raka som periskop
hanterade av underjordens skygga besättning.
Det är minuternas krig. Den gassande solen
står över lasarettet, lidandets parkering.
Vi levande spikar nedhamrade i samhället!
En dag skall vi lossna från allt.
Vi skall känna dödens luft under vingarna
och bli mildare och vildare än här.
*
The silent rage scribbles on the wall inward.
Fruit trees in blossom, the cuckoo calls.
It’s spring’s narcosis. But the silent rage
paints its slogans backward in the garages.
We see all and nothing, but straight as periscopes
wielded by the underground’s shy crew.
It’s the war of the minutes.
The blazing sun stands above the hospital, suffering’s parking place.
We living nails hammered down in society!
One day we shall loosen from everything.
We shall feel death’s air under our wings
and become milder and wilder than we ever were.
***
Tomas Tranströmer (né en 1931 à Stockholm) – Pour les vivants et les morts (För levande och döda, 1989) – "Leaflet" translated by Robin Fulton
Jeu de briques
Snake
Pacman
Bubble