Dis moi étoile éternelle,
pourquoi plonges-tu en moi ton regard.
Tel un ennemi scrutant au loin,
tu me surveilles sans répit.
Pénétrant est ce regard qui s’enfonce
au plus profond de mon âme.
Flèche acérée jaillie de l’infini,
je doute que tu veuilles mon bien.
Je ne suis pas éternel, mon essence
se dissout dans le sable.
Pourquoi alors me transpercer
de ta flèche de feu ?
***
Säg mig du eviga stjärna,
varför stirrar du ner i mig.
Som fienden spejar ur fjärran
sa vaktar du ständigt på mig.
Vass är din blick och den borrar
sig ner, djupt ner i min själ.
Spjutspets ur evigheten,
du vill mig nog inte väl.
Jag är ej evig, mitt väsen
rinner i sanden ut.
Varför då genomborra
mig med ditt lågande spjut ?
(Pär Lagerkvist)