Éphémère comme un coquelicot (Pär Lagerkvist)

Éphémère comme un coquelicot, comme le pli
dans le vêtement de celui qui marche
un voyageur inconnu
vers un but inconnu.

Qui suis-je?

Comme la flexion d’un brin d’herbe sous le vent.
Lorsqu’il se relève rien ne s’est passé,
absolument rien.

Mais qui est-il, le voyageur?
Celui qui n’est pas éphémère comme moi.
J’interroge. Mais comment pourrait-il m’expliquer?

Tout m’est incompréhensible
sous un ciel criblé d’étoiles.

***

Tillfällig som en vallmo, som vecket i en vandrandes kläder,
en okänd vandrare
med ett okänt mål.

Vem är jag?
Som ett grässtrås böjning i vinden.
När det reser sig igen har ingenting hänt,
ingenting som helst.

Men vem är han, vandraren?
Han som inte är tillfällig som jag.
Jag frågar. Men hur skulle han kunna förklara det för mig?

Obegripligt är mig allting
under en himmel fullskriven med stjärnor.

(Pär Lagerkvist)