Je suis celui qui continue
lorsque tu t’attardes,
qui sort dans la nuit
lorsque tu te livres au repos.
Qui ouvre la porte sur l’obscurité
et poursuit sa route,
vers les ténèbres et les étoiles
qui poursuit sa route.
Sur un sentier incertain,
un sentier qui peut-être n’existe pas,
je t’abandonne.
***
Jag är den som fortsätter
när du dröjer kvar,
som stiger ut i natten
när du går till vila.
Som öppnar porten till mörkret
och går vidare,
till mörkret och stjärnorna
och går vidare.
På en oviss stig,
en stig som kanske inte alls finns,
överger jag dig.
(Pär Lagerkvist)