Environnée de vide
comme une constellation,
avec d’infinies distances entre ses points de lumière,
entre ses apparitions hors le temps.
Ainsi vit en parfait équilibre,
en une perfection de mort,
la Vérité sur le grand Néant.
L’âme du Vide.
Comme une constellation
portant nom d’une divinité oubliée.
***
Omgiven av tomhet
så som en stjärnbild av rymden,
med oändliga avstånd mellan sina ljuspunkter,
mellan de tidlösa uppenbarelserna av sig själv.
Så lever i fullkomlig jämvikt,
i död fulländning,
Sanningen om det stora Intet.
Tomhetens själ.
Så som en stjärnbild
med en bortglömd gudomlighets namn.
(Pär Lagerkvist)