À la dernière halte du voyage, dans la maison du soir,
un pain est rompu et mangé en silence
sous la lumière crépusculaire pâlissant à la fenêtre.
Aucune lampe ne s’allume pour la nuit,
car aucune huile n’y suffirait,
et nul piétinement de cheval ne te réveillera
pour le départ d’un hôte dans la nuit.
Au loin au-dessus des arbres le matin
et des fleurs qui s’ouvrent pour orner la vie,
mais tu les as oubliés, toi, les fleurs et les arbres,
ce qui était chagrin et bonheur terrestres.
***
Vid färdens sista rast, i aftonhuset,
där bryts ett bröd och ätes under tystnad
i skymningsljus från fönstrets skumma ruta.
Det tänds ej någon lampa där för natten,
för ingen lampas olja skulle räcka,
och inget stamp av hästar skall dig väcka
för att en gäst skall vidare i natten.
Långt borta är det morgon över träden
och blommor öppnas för att livet smycka,
men du har glömt dem, blommorna och träden,
vad som var jordisk sorg och jordisk lycka.
(Pär Lagerkvist)
Jeu de briques
Snake
Pacman
Bubble